insano

...se ut som någon annan. Jag tycker Christina Aguilera är så jävla snygg och jag kommer aldrig komma att se ut så där eller bli så sexig. Jag är inget annat än söt. Jag skulle oxå vilja vara sexig. Det enda "sexiga" på mig är mina bröst och dom är jag så jävla trött på. Föstår inte vart denna gränsen går mellan att vara sexig och söt??? Kan någon förklara??
Mina kompisar ser underbara ut och när jag tittar på mig själv i spegeln ser jag bara en sophög eller ett tioårigt barn. Jag skulle bara vilja för en enda dag se bra ut, ha rätt kläder och rätt stil. Jag får verkligen aldrig till det. Jag har fasnat vid det här vad som är bekvämt. Jag bara andvänder det som jag har alltid har gjort. En vanlig jävla t-shirt och baggey jeans. Det är helt sjukt att jag ligger så jävla efter i modevärlden.
Men jag ska vara glad över att jag inte har några sjukdomar och jag har alla mina armar och ben på rätt plats. Det kunde faktiskt vara värre än vad det är nu. Men det känns som om jag saknar något och jag vet vad det är. SJÄLVFÖRTROENDE. Vem fan har kommit på det?? Förstår inte att det kan sjunka så långt hos en människa. Att man kan må så dåligt bara för att man inte ser ut som alla kändisar, modeller, ja vad du vill.
 Bara för att man har kurvor får man inte vara med på listan längre?
Bara för man inte är pinnsmal, får man inte vara med då heller?
Jag är inte pinnsmal och jag kommer aldrig att bli det heller. Och jag kommer aldrig bli av med mina kurvor heller. Varför kan jag inte bara acceptera min kropp precis som den är?
Varför måste jag varje gång efter jul totera mig själv genom att inte äta? Varför går jag igenom det när jag vet att jag går upp en tio kg efter sommaren ändå? Det blir alltid såhär och jag är så jävla trött på mig själv och alla andra i min omgivning som ska ge mig sin sympati. Jag behöver det inte. Jag är bara sjuk i huvet, face it.

Det blev ett väldigt långt inlägg om bara mig, men det är så här jag mår just nu och jag måste verkligen få ut det på något sätt. Det är lättare att skriva om det än att prata om det. Jag vet att det är fel, men jag vill verkligen inte besvära andra med mina problem. Alla har det svårt ändå. Jag ska verkligen försöka att få ut min demon som finns i min hjärna just nu.

/Sanna