insano

Det är måndag och en ny vecka. Vad ska jag hitta på denna vecka då? Allt känns som en dröm hela tiden. Som om jag går i en dvala och bara väntar på att något sska hända. Men ingeting kommer att hända om jag imte gör det själv. Skulle gärna backa åren ett tag till. Där det inte finns några bekymmer. Man fick sina pengar i slutet av månaden, behövde inte betala mat eller hyra och alla pengar gick till utelivet. Det skulle jag vilja ha igen. Det suger att växa upp och börja ta ansvar. Känner att jag inte är mogen för det än. Vill inte klippa av navelsträngen än. Vill bli omhändertagen ett litet tag till. Men som verkligheten är måste jag börja ta mitt ansvar och börja förstå att världen är inte så bra som jag trodde. Måste skaffa ett jobb, ett som jag kanske inte gillar, men jag måste ju försöka om jag vill leva. Jag vill leva det enkla livet. Göra saker som jag tycker om hela tiden. Jag skulle, om jag får vara ärlig, bli hemmafru. Det skulle passa mig alldeles utmärkt. Jag älskar att pyssla med olika saker. Tro det eller ej men jag tycker faktiskt det är roligt att städa. Det är så himla skönt när det är rent överallt. Jag älskar att göra min man nöjd och jag älskar att pyssla om honom. Det skulle jag kunna leva med. Att ta hand om hemmet och min man i all evighet. Men här i Sverige går inte det. Båda måste jobba om man ska kunna leva. Om man ska kunna una sig något. Så det med hemmafru får jag nog glömma bort för det kommer aldrig bli en verklighet för mig, men det skulle vara härligt:)

Idag har jag inte gjort mycket alls. Visst, jag har diskat, plockat ordning och städat hela lägenheten. Sen vart det soffan med Hem till gården. Sen hade jag faktiskt så himla tråkigt att jag gick ner till Calles jobb och satt där en timme med en tidning framför mig och en kaffe i handen. Och  nu vet jag faktiskt inte vad jag ska göra? Ska väll börja med maten snart men det tar ju bara en timme. Ska faktiskt bjuda Johan på mat idag

Det jag saknar mest av allt är alla kompisar jag hade för ca ett år sen. När vi var hela gänget. Vi behövde inte bry oss om något förutom om varandra. Det var så skönt att slippa allt ansvar att man till och med glömde bort skolan. Men nu är alla försvunna? Alla, vart är ni? En del har skaffat förhållanden, en del orkar bara inte, och en är i lumpen. Jag saknar er.
Men men, nu är man vuxen. Då har man inte tid med barnlekar.

Nej, nu ska jag skala potatis.
Puss

/Sanna



Ge mig sommar!!!!!